Sommarens havsöringsfiske hade jag sett fram emot otroligt mycket. De där varma nätterna när havet ligger som en spegel och man står mer eller mindre själv därute på klipporna och blickar in mot Göteborgs orange/lila nattljus. Och tunga vak av stora havsöringar som jagar inne i vikarna. Jag hade rustat upp med ny utrustning inför denna säsongen med ett spö i klass 6 och ett i klass 7.

6:an är ett TSD Argentum #6 9fot. Tellis Katsogiannos är en mycket erfaren kille som vet vad det handlar om att fiska havsöring på kusten. Det är även han som har tagit fram detta grymma kustspö! Jag måste säga att detta är verkligen ett spö i min smak när det gäller havsöring på kusten. Ett spö med medium/fast aktion och tip curve. Spöt är perfekt för både blåsiga och för de lugnare dagarna. Skön känsla både i kasten och när man drillar fisk. Spöt ger ett brutalt klipp i kasten och ger tighta linbågar som skär fint genom vinden. Jag har även fiskat med TSD Impact Short som är en kanonlina, ihop med Argentum och tafs fick jag iväg flugan 32m när jag provkatsade på en gräsmatta, då skall det tilläggas att jag inte är någon kastexpert, det är långt för att vara mig. 

Mitt klass 7 är ett Scott Radian #7 9fot och Guideline Coastal i samma klass. på det har jag kört en Waterworks Lamson, speedster 3. Spöt behöver kanske inte någon närmare beskrivning, det finns mängder att läsa om det på nätet. Ett grymt spö som leverarar bra kast i riktigt tuffa förhållanden. Det sträcker linan rakt mot vinden dagar då man helst bara skulle stannat hemma. Jag är verkligen nöjd med detta spö! Det känns inte för kraftigt när man får mindre fisk på kroken. Det har en bra ryggrad när man väl behöver sätta hård press för att få in större fisk men tappar ändå inte känsla. 

Nog om prylar, havsöringsfisket denna sommar har för min del inte alls levt upp till förväntningarna. Det är inte det att jag inte fångat någon fisk utan jag har helt enkelt hamnat total i osynk med väder och vind förhållanden. Det har varit blåsigt de flesta dagarna och då menar jag verkligen blåsigt ca 10-12m/s. Yr.no och de andra väderleksrapporterna har verkligen inte haft koll på vinstyrkorna. Kollar man appen så kan det se lovande ut med 5m/s som skall avta under kvällen men så kommer man ut och så blåser det dubbla och vinden dör knappast ut. I blåsten blir man så begränsad. Man behöer söka skydd på baksidan holmar eller bergskanter. Dagar då det varit mindre vind, ja då har det istället varit kallare och regn och fisken har lyst med sin frånvaro.

I början av sommaren så hade vi ett spännande fiske ute på öarna utanför Göteborg. Vattnet var kraftigt strömsatt och vi fiskade djupt vatten i ett område med mycket skär och holmar.

Flugor som fungerat bäst har varit till störst del räkor i olika storlekar. Jag har fiskat med relativt naturtrogna flugor med inslag av UV färger som huggpunkt.

Det var en trög start på musselmasken, eller sommarmasken som vi kallar den. Masken började inte svärma på samma sett som den brukar. I år var det ungefär två veckors försening. Antagligen berodde det på kylan vinden och vågorna. Masken vill helst ha stilla nätter då den svärmar.

Vanligtvis blir det nästan 10-14 dagars intensivt nattfiske för mig under den hetaste perioden men denna sommar prickades bara två stilla sommarnätter in.

En av kvällarna kom jag ut på ett ställe runt 22:30. Då låg havet som en spegel och det var varm skön sommarvärme i luften. Två killar som låg ute i flytringar hade sökt skydd i en lugn vik då det var en väldigt stark ström på utsidan av udden. 

Det hade inte varit någon aktivitet alls tidigare på kvällen. Killarna hade legat därute och fiskat sedan 21 tiden. Allt kändes rätt denna kvällen, jag bara väntade på att det skulle hända grejer när de mörkaste timmarna kom.

Mycket riktigt blev det ett rejält vak i viken mitt emellan killarna som låg i viken. 

Det var otroligt spännande. Fiskar mellan 1,5 kg till säkert 4kg vakade inom ett område på 50m i diameter. Det var ett överflöd av mask i vattnet så det var svårt att få flugan att sticka ut från mängden. I sådana lägen tar jag hem flugan i jämn fart med handtwist. Ganska hög fart men helt utan att göra någon form av stopp vid intagningen! Mina maskflugor är ofta mindre och smalare än de maskar som simmar runt därute. En tunt skuren mörkbrun kaninzonker remsa som jag bara fäster på en liten enkelkrok.

Denna kvällen blev det verkligen vakfest och det var svårt att få öringarna att se flugan bland all mat. Jag ställer mig strategiskt på en liten udde i viken där de större fiskarna visat sig flera ggr. Flugan landar precis där en av öringarna just vakat. Jag twistar hem flugan och på helt rak lina drar det till så hårt att jag trodde att nu ryker tafsen! Öringen gör ett högt luftsprång direkt efter hugget sedan rusar den höger och vänster i vansinning fart så jag tappar all kontakt med fisken. Jag tror för några sekunder att den lossat men plötsligt drar det i väg lika galat igen. Havsöringen är i toppkondition och fajtas fruktansvärt hårt. Efter en stund kan jag tillslut landa en vacker knallblank 53cm öring! Jag väljer att ta livet av denna fisken och ta med den hem till familjen. 

Vakfesten fortsätter trotts all min fisk rörde runt i området precis. Ytterligare en fisk visar sig på samma plats och jag lägger ett nytt kast. 

Jag tar hem flugan på samma vis. När bara någon meter lina är kvar tar det tvärstopp och en kraftig virvel bildas. Också denna havsöringen är helt galen, när den drar iväg i första rusningen så sliter den ut ett skatbotrassel som bildats av löslinan ut genom spöringarna på spöt. Det smäller i varje ring och jag är helt säker på att den skall gå loss men det går vägen. Öringen gör våldsamma rusningar, höga hopp och bjuder på en galen fajt. 

Jag bestämmer redan innan jag landar fisken att den skall få simma hem igen. Därför pressar jag den hårt så den kan få gå tillbaka snabbt.
Jag mäter fisken mot spöt och ser att den är 58-59cm. 

Kvällar med stim av makrill som kör runt kan vara riktigt kul att fiska på. Makrillen är sällan kräsen och de hugger oftast på nästan vad som helst. Men ibland kan dom vara kinkiga, om makrillen simmar i stim i lugnt tempo i ytan utan att ha ett jakt beteende så kan dom vara helt inställda på typ plankton. Då kan det vara idé att knyta på den minsta flugan man har i asken, typ en mini märla och sakta pilla in flugan framför stimmet eller låta den ligga mer eller mindre helt stilla, då kan man få dom till hugg. 

Mitt i sommaren provade jag det tidiga morgonfisket ett par gånger men tyvärr utan större framgång.

En morgon var vattnet var högt, vindstilla och det var en skön känsla i luften. Jag fiskade från att solen gått upp i 3 timmar utan en känning, inga vak ingenting. När jag väl bestämmer mig för att dra hem till min varma säng istället och börjar packa ihop så vakar en fisk mitt i sundet. Jag tänker, skall jag ställa upp kameran igen och göra ett kast på fisken? Ahh ja jag gör väl det och så pang, direkt hugger fisken och morgonens fiskepass var räddat! En godkänd färgad hane på ca 47cm.

En kväll när jag, Oskar och Simon var ute med båt för att söka fisken på djupare vatten träffade vi en kanonkväll! Vi drog ut i god tid innan solen gick ner och redan i första kastet hugger en mindre havsöring som släpper. När jag drar in linan för att lägga ut ett nytt kast då försvinner flugan i en stor virvel och en ny lite bättre öring har tagit flugan! 

Alla fick fisk denna kvällen och mängder av hugg. Det är en go känsla när fisket ibland är enkelt. Totalt landade vi 18 havsöringar på några timmars fiske. Räkor var det som var hetast men även sillimitationer funkade fint! De största fiskarna var runt måttet och något över. 

Nu är vi redan inne i september månad, sista månaden på den här säsongen. September brukar vara en bra månad för havsöringsfisket. Öringen kommer närmre land och man kan hitta den mer eller mindre på samma ställen som våren. Även flugorna man fiskar med på våren brukar funka fint. Orange, rosa och så klart naturtrogna flugor funkar alltid. Men det är någonting med färgstarka flugor och havsöringar som skall dra sig mot lek, fisken brukar hugga hårt i en orange fluga på hösten. Jag undrar om det kan ha med lekbeteendet att göra, hanarna skall ju hävda sig för honorna och fisken själv byter ju skepnad till en mer färgglad dräkt. 

Jag skall försöka komma ut och försöka fånga en fin lekfärgad höstöring innan säsongen tar slut. Passa på du också!