De första semesterdagarna spenderades i de södra delarna av Norrland. Närmare bestämt i Ljusdal, Hälsingland. Det var jag (Lucas), Oskar och våra tjejer Karin och My. Och såklart min dotter Signe och våra hundar. 

Tanken var att vi skulle komma bort lite från västkusten och se något annat under semestern och även få se Mys hemort. 

Det är en härlig känsla att köra upp i landet och se hur landskapet förändras. Oändligt många fina åar slingrar sig fram på vägen upp mot Ljusdal. 

Även om detta var en familjesemester så hade jag och Oskar såklart packat med oss våra fiskeprylar. Vi hade ingen aning om vart vi skulle fiska, bara att det finns mängder med vatten att utforska. Vi bodde vid mellan Ljusnan i ett stort härligt hus som vi fått låna av Mys pappa som var bortrest. 
Linus (Mys brors flickväns son) är flugfiskare och ville visa oss ett par fina platser med harr och öring. Så första dagen stack i iväg till en fin skogs å. Ån slingrade sig fram mellan stora stenar och det hängde träd ut över vattnet. Det var en ganska mörk å men med ljusa stenar så man kunde ganska tydligt se djuphålorna där fisk eventuellt kunde stå parkerad.

Vi började fiska med små dagslände nymfer. Innan resan hade vi fått med oss en del fina flugor från J:Son Sweden som var perfekta för just öring och harr.

Jag stod och fiskade där ån gick som en liten krök och därefter var det en liten nacke ner mor lite snabbare vatten. Jag tyckte det såg riktigt fint ut och att det borde stå fisk här precis innan nacken. Det var som en liten djuphåla som låg ett par meter ut. 

Plötsligt ser jag hur en harr stiger snabbt från hålan och plockar något i ytan! Jag byter snabbt till en torrfluga, nattslända och lägger ut på vakplatsen. Efter ett par försök får jag fin drift på flugan och jag ser hur harren börjar stiga upp mot flugan, fisken tar min slända hårt och bestämt och jag lyfter spöt, fast fisk! Harren var väldigt stark i den hårda strömmen och det var lurigt att få in den, fiskar man med tunna tafsar så kan man inte pressa fisken för hårt. Harren bjöd på en häftig fajt med ett par hopp! 

Det vakade dåligt och man fick verkligen leta efter fisken. Jag hade provat alla möjliga flugor i asken men inget fungerade just nu. 

I en av askarna längst in, inklämd i ett hörn mellan foam och ask så låg mitt gamla hemliga vapen. En fluga som jag fått av min pappa som han köpt när han fiskade i Nya Zeeland. Det är en liten nymf med tungstensskalle. Den väger mycket för sin lilla storlek. Jag kastar ut flugan upp i strömmen och låter den sjunka ner i en av djuphålorna. Flugan fridriftar i djupet. Min limegröna flytlina stannar till för en kort sekund och jag gör mothugg. Botten tänker jag när spöt är helspänt i en båge. Sen kommer de tunga gugningarna.

Harren blir helt galen och gör flera luftsprång, Oskar och Linus står bredvid och kan kolla  på när jag försöker få in fisken. En dramatisk med rusningar och flera hopp så kommer äntligen harren i håven! 

Jag lossar flugan snabbt och vi bränner av några bilder. Vi varken vägde eller mätte fisken innan den fick simma hem igen, 
men jag vet att detta är mitt nya pb på harr! 

Det var skiftande väder med regnskurar och vind blandat med sol och stiltje. Fisket var svårt och vi fick kämpa för de fiskar vi landade. Jag hade mest tur och landade ett par riktigt fina harrar men Oskar och Linus fick också fisk, öringar som tog flugorna i de snabbare delarna av strömmen.

Det var roligt att se vilken otroligt fin kondition dessa fiskar hade! Det var kraftiga över nacken och man kunde tydligt se att det fanns gott om föda för fisken i denna å. En bra dag med bättre förhållanden kan man nog ha ett drömfiske i ån. Nästa år hoppas vi på att komma hit igen.

Vi åkte vidare till en å jag länge velat fiska nämligen Gimån. I sista sekund hade vi kommit över varsitt  fiskekort för en dags fiske. 
Det hade regnat hela morgonen, det var kallt och det kändes mer som höst än högsommar. 

Ån överraskade både mig och Oskar över hur fin den var. Bred och stor men grund och ljus botten. Stora stenar låg perfekt placerade ute i älven och skapade fina ståndplatser. Vid ån träffade vi en trevlig man som gav oss lite tips på vart vi borde fiska. Han hade fiskat i ån i många år och visade upp ett par bilder på granna öringar.

Vi följde tipsen och när vi väl var framme på platsen som han tipsat om så ser vi flera fiskar som lugnt och stilla är uppe och vakar. 

Mitt på dagen började det kläcka dagsländor och det kändes verkligen hett, mycket fisk visade sig och man kunde tydligt se hur dom sippade sländorna i ytan. Fisken var otroligt svår att få till hugg. Efter flera timmars fiske med bara ett fåtal hugg så bytte vi strategi. Jag satte på en 12 fot nylontafs och en spölängds 0,15 FC spets. En liten J:son dagsländekläckare.

Precis när jag riggat i ordning så ser jag en fisk gå upp  bakom en sten några meter från mig, Jag snärtar iväg flugan med bara tafsen och min kläckare driftar fint ner mot vaket. Jag ser hur öringen stiger mot ytan och tar min fluga i ett försiktigt vak. Jag lyfter spöt och  gör mothugg. Fisken försöker hela tiden gå ner bland stockar och stenar under fajten och jag var på helspänn. Efter en stund glider den in i håven, så jäkla gött!

En jätte vacker öring med blåskimrande kinder. Fisken återhämtade sig snabbt och simmade piggt tillbaka till sin plats i ån.

Jag ser hur Oskar står och kastar på en fisk som står bakom en sten. Jag tänker, nu borde jag ta fram kameran och filma, det ser sådär perfekt ut som på film. Precis då hugger fisken och Oskar gör mothugg!

Under kvällen fortsätter det visa sig fisk och vi fångar ett par fiskar var, öring och harr, missar mängder med hugg och tappar några stycken. Ån är en mycket härlig å perfekt för torrflugefiske! 

Hela resan kändes lite som rekognosering, vi fick smaka lite på vad dessa vatten har att erbjuda och vi insåg att vi vill ha mer!
Nästa år så kommer vi försöka få loss fler dagar till detta spännande fiske efter öring och harr i fina miljöer!