Under ett års tid hade vi planerat resan. Inköpen av utrustning hade fördelats ut på varenda lön under året, spön, storspolade rullar med hundratals meter backing, fluglinor, solskyddkläder, väskor, flatsskor, tafsmaterial, solglasögon, kepsar, buffar, solkrämer ,lipbalms, flugor och flugaskar. Det var mycket prylar som skulle med och dessutom så bör man ha dubbelt av allt med sig till ön. Det finns nämligen inte en enda fiskepryl att köpa på Christmas Island.

Över 40 timmars restid med mellan landningar, Sverige – London – LAX(!) – Honolulu – CXI. Men nu var vi äntligen här på ön Christmas Island!

När planet flög in över den enorma lagunen med otaliga flats fick jag en rysning längs med ryggraden. Vi var faktiskt här och vi skulle äntligen göra det vi hade drömt om så länge, att fiska efter några av havets absolut starkaste fiskar!

När planet tog mark och vi klev av möttes vi av den minsta flygplatsen vi sett. Säve flygplats kan tyckas vara liten men Christmas Islands Airport är bara ett litet enkelt hus och en skylt där det stog Welcome to Christmas Island, Kiritimati. På flygplatsen tecknade vi en fiskelicens för ca 50 USD och gick igenom säkerhetskontrollen.

På andra sidan mötte en stor solbränd man upp oss. Simon som han heter kände jag igen från foton på nätet när han guidat folk på ön. ”Ikari House” frågade han med ett stort leende. Yepp svarade vi och presenterade oss!
Han öppnade dörren till en gammal van med egenmålad registreringsskylt CXI 1885, Jag, Oskar och 3 andra gäster klev in. Det var Peter och Amy från Oregon, USA och Hori från Oskaka, Japan som också skulle bo på Ikari House under denna veckan. Hori var en inbiten spinnfiskare och riktade sitt fiske enbart på Giant trevally. Peter och Amy skulle mest bara chilla, snorkla och fiska lite bonefish längs med stränderna, det var deras honeymoon så ingen direkt fiskeresa.

Vi åkte på den smala korallvägen i ca 30 min från flygplatsen. Landskapet var helt platt med palmer och små buskar längs den gropiga vägen.

Längs vägen låg små betonghus glest mellan varandra. Där hängde kläder på tork i linor mellan palmerna. Husen blev tätare och tätare när vi närmade oss samhället London.

”Welcome to Ikari House” sa Simon när han svängde in på gården.

Vi hade ingen aning om hur det skulle se ut där vi skulle bo men vi blev glatt överraskade.
Ikari House hade 4 st stora rum med dusch, toalett och AC. Huset hade också en fin uteplats med kök med utsikt över havet och lagunen. Huset hade också en fin uteplats med kök med utsikt över havet och lagunen.

När vi installerat oss på vårt rum så satte vi oss på uteplatsen med Simon och gick igenom vad vi ville göra här på ön under veckan. Både jag och Oskar hade som högsta prio att fånga en Giant Trevally på fluga. GT är en av de starkaste fiskarna man kan fånga i havet och den är känd för att göra vansinniga rusningar på flera hundra meter. Andra prio var Bonefish. Känslan var att det inte skulle vara några större problem att fånga en då dom finns nästan överallt på öns många flats.

Bonefish fiskar man helst på grunda flats där man sightfiskar. Fisken brukar normalt göra riktigt bra motstånd och bjuda på en bra fajt. Ofta sticker den två riktigt snabba och långa rusningar innan den kan landas.

Vi ville också prova på bluewaterfiske en dag. Jag hade för 6 år sedan fångat en del tonfiskar på djuphavfiske i Thailand med kraftiga spinnspön som vi trollade med bakom båten. Fiskarna var ca 2- 3 kg som störst och det var riktigt bra drag i dom. Här skulle vi kunna ta dom på fluga och här fanns gigantiska tonfiskar, stora Wahoos och såklart GT. Triggerfish och Milkfish var också arter vi ville fånga men som sagt så ville vi lägga krutet på att kroka i GT i första hand.

”Okey, no problems” sa Simon med ett stort leende i sitt ansikte! Tomorrow you will try to catch Giant Trevally on the flats! Jag och Oskar kollade på varandra och flabbade. Är det sant, är vi verkligen här och ska fiska GT på flatsen i morgon?

Klockan blev 19:00 och maten var klar och de andra gästerna samlades vid bordet. Vi hade läst att maten skulle vara ganska tråkig och smaklös mat på ön. Den karga miljön kan de inte odla kryddor i och pga att det är ett väldigt isolerat ställe så har de inte fått så mycket influenser från andra platser. Men vi blev positivt överraskade! Det serverades en grym första middag. Förrätt var sashimi på Yellowfin tuna med wasabi och soja och en liten sallad. Till huvudrätt blev det Grillad Hummer, kött och sallad.

Heinecken och Buddweisser var öl utbudet. Man kan även köpa enklare drinkar på typ rom och cola. Efter den underbara middagen blev sittande resten av kvällen på uteplatsen och kollade på en underbar solnedgång, drack pilsner och tjötade om saltwater flugfiske med Simon.

Sedan fixade vi i ordning fiskeprylarna. Vi riggade var sitt GT spö, 9 fot, klass 12 med en rejäl fluga i änden på den tjocka 80lbs flourcarbon tafsen.

Och var sitt Bonefishspö, 9 fot, klass 8-9 med små rosa/orange tunt dressade Crazy Charlies flugor på våra 12 fot, 12 lbs tafsar.

04:50 ringde klockan.

Både jag och Oskar steg upp helt klarvakna. Till frukost serverades, ägg och bacon med bröd, Juice och kaffe. Vi plockade med oss vatten, mackor, frukt, godis till lunch.

När vi var klara så hämtade våra två guider oss. Nate och Pete skulle bli våra ögon de närmaste dagarna, de hjälpte oss med allt från att bära spön, väskor till att byta flugor åt oss. Men framför allt så kunde de se fiskar och ytförändringar som vi inte skulle klara av.

Vi åkte till hamnen som var en liten vik med ett tiotal båtar. Vi hälsade på vår boatsman och hoppade den kraftiga platsbåten med en rejäl 140 hästars utombordare. Vår boatsman var grym på att navigera i det grunda vattnet i hög fart. Resan med båt tog kanske 30 minuter till den första fiskeplatsen och det hade redan börja ljusna. Vi fick se en otrolig soluppgång i horisonten.

Nate och Pete sa: Take the big rod, here will be Giant Trevally! Vi steg i land på en korallö med buskar och palmer. Det fanns ett sund mellan två öar med en gammal sönderrostad bro. Vi smög försiktigt fram till bra kastposition. I sundet kunde vi se flera stora fenor ovanför vattenytan. Hjärtat började slå snabbare. Jag tänkte, shit ska jag lägga flugan bland dessa jätte GT’s nu och ska det vara såhär lätt? Det kändes nästan som någon typ av put n take över det hela..

Vi lade ut våra flugor mot fiskarna i sundet från olika håll. Så fort flugan landat strippade vi hem flugan så fort vi bara kunde. Strip, Strip, strip  ropade guiderna bakom oss. Plötsligt fick jag följe av en mörk rygg efter flugan, jag strippade hem så fort jag bara kunde men tappade greppet om fluglinan, flugan gjorde ett kort stopp och fisken vände om.

Vi fiskade på platsen ca 40 intensiva minuter men ingen GT ville ta flugorna. Antagligen skrämde vi fiskarna med våra ovana kast. Fisken drevs längre ut mot de djupa kanterna tills de försvann helt. Vi var så excallterade och det var svårt att kasta med våra kraftiga enhandsspön och de tunga flugorna.

Vi delade upp oss och började fiska av var sin del av korallön. Jag och Pete vandrade iväg till en stor vik. Vattnet var helt turkost och det såg inte ut att vara någon fisk i närheten men helt plötsligt säger Pete, ”See there? 40 feet twelve o’clock?” Jag viftade ut flugan över en mörkare del av botten i kanten av viken. Strippade hem men ingen fisk kunde jag se. ”He went out to the bluewater” säger Pete. Jag såg ingenting.

En stund senare händer det igen. ”See there? 30 feet two o’clock?” Jag viftade ut flugan igen, strippade hem utan att se nångonting. He went out to the bluewater säger Pete igen.

Det enda jag såg var en stor stingrocka som gled fram i viken helt obrydd av vår närvaro.

Jag började fundera på om det kunde vara så att jag hade fått en ”glädje guide”. En guide som bara säger saker ibland för att hålla pulsen uppe hos sin kund. Eller kunde det vara så att jag faktiskt inte kunde se fisken så som Pete såg dem. Jag menar, jag har fiskat många år och lärt mig läsa vatten och vågförändringar på kusten i Sverige, visst borde jag kunna se fisk om Pete såg den på ca 10 meters avstånd.

Det visade sig dock ganska snart att han var riktigt skarpsynt och hade ett helt annat sätt att scanna av vattnet än vad jag hade. Guiderna kollar av vattnet säkert 50 meter eller längre och dom fokuserar på både botten och yta efter fisk, skuggor,fenor eller små förändringar i vågorna.

Vinden blev allt starkare. Vattnet sjönk snabbt undan och vi blev inlåsta i lagunen. Tanken var att stanna på insidan av lagunen och fiska här hela dagen tills vattennivån steg senare på efter middagen och då skulle vi åka hem.

Nate, Pete jag och Oskar möttes upp vid båten och bytte några ord och utrustning. Varken jag eller Oskar hade fått någon fisk. Oskar hade dock krokat i sin första Frigatebird och fått en luftburen fajt. Fågeln kunde krokas av och släppas tillbaka utan några större skador. Fåglarna på Christmas Island har inte direkt några fiender på land så dom beter sig väldigt annorlunda. Ibland kunde en fågel ligga och cirkulera runt huvedet på en bara någon meter ifrån. Man råkade slå till dom ibland med spöet i bakkasten.

Nu skulle vi spendera några timmar åt Bonefish istället för Trevally. På Christmas Island så fiskar man GT i högvatten eller under tiden då vattnet är i rörelse påväg upp eller ner. Det gäller flatsfisket. På djupare vatten kan man fiska GT oavsett tidpunkt.

Vi delade upp oss igen och fiskade av olika flats en bit ifrån varandra.

Det var skönt att lägga undan det tunga klass 12 spöet och gå runt med ett lätt klass 8 spö med en liten lätt fluga istället.

Det tog en stund innan första bonefishen visade sig. När solen stod som högst så kunde man tydligt se fisken. En stor bonefish kom simmandes på ca 30 cm grunt vatten. Pulsen steg. Jag försökte göra ett bra kast ut i fiskens färdriktning. Flugan landade ca 2 meter från fissken. Plupp sa det när flugan landade och fisken pep iväg i hög fart mot djupkanten. Vafan? Är dom så skraja? En stund senare kom nästa bone simmandes. Nytt utlägg, lite försiktigare. Fisken rörde sig snabbt mot flugan. Jag såg hur den plockade flugan försiktigt. Jag lyfte spöet i sidled och gjorde strip mothugg.

Fisken drog iväg i hög fart långt ut på backingen sen vände den om och simmade rakt mot mig. Jag vevade som en galning för att få in slaklinan. När fisken kommit nära så gjorde den en tvärvändning och en lika lång och snabb rusning ut mot djupet. Efter det så blev fisken hanterbar och jag kunde landa min livs första bonefish!! Vi tog några bilder och släppte sedan tillbaka den försiktigt. Jag var så jäkla glad, äntligen hade jag fångat en av fiskarna som jag drömt om så länge dessutom var det en bra storlek på den!!

Vi körde på och landade flera fina bones under dagen. Många små men också en del större fiskar. De var mellan 35 – 50 cm skulle jag tro.

Fisken var det bra drag i. Man blev förvånad varje gång hur en liten fisk kunde kröka mitt 8-9wt spö så kraftigt. Fisken kunde utan problem dra iväg 10 – 30 meter ut på backing.

Oskar hade bra bonefishfiske han också. Dom hade även en del kastlägen på stor Trevally men lyckades inte kroka någon tyvärr.

Ibland kom små gäng av baby giant trevallies simmandes. Dom tävlade om att ta flugan och fajtades bra för sin storlek.

När en liten fisk är så aggressiv och stark så undrade jag hur kommer det kännas när en stor då biter på..

Under lågvatten var vi instängda i lagunen. När vattnet var påväg upp så mötte vi upp Oskar och Nate vid båten. Vi skulle avsluta dagen på ett annat korallrev närmare lagunöppningen mot havet och försöka oss på GT igen.

Under båtfärden märker vi att nivån inte stigit alls mycket och vi är fortfarande instängda i lagunen. Vi försöker knuffa båten över ett rev men det funkar inte..

Det skulle ta ca en timme innan vattnet stigit över revet tillräckligt så vi besämde oss för att ta spöna och vandra runt lite på platsen. Jag och Pete fiskade av en kant och Oskar och Nate gick åt ett annat håll.

Det var en hel del reefsharks som simmade runt oss och jagade bonefish i det grunda vattnet. Inte bra sa Pete, bonefishen blir uppskrämd och den blir svår att få till hugg nu..

Ta 12wt spöet ist så kör vi på GT. Vi vandrade vidare längs kanten när vi plötsligt fick syn på en riktigt stor GT! Den kom simmandes i riktigt hög fart från djupet in på grundvattnet. CAST, CAST!! skrek Pete! Jag la ett långt kast mot fisken men vinden tar linan och flugan landar långt åt höger om fisken. Nästan direkt när  flugan landar så vänder GT’n riktning rakt mot plasket där flugan landat. Strip, strip, strip!! Precis innan den ska ta flugan så ser jag en till skugga av en annan fisk som hinner före och hugger tag i flugan. PANG och fisken drar iväg i en jäkla fart!

Giant Trevallyn börjar nu jaga fisken som jag krokat istället. Fisken hoppar högt flera gånger och gör några brutala rusningar. Queenfish ropar Pete, get it off,get it off!! Jag pressade in Queenfishen så hårt jag kunde tills jag fick in fisken och vi lossade flugan. Jag gjorde ett nytt kast i riktingen där jag senast sett den stora GT’n men nu var den borta..

Jag var i alla fall glad att ha fångat ytterligare en ny art men jag hade gärna krokat i den stora Trevallyn.

Under tiden som jag krokade på min Queenfish så hade Oskar och Nate gått en en bra bit bort från oss där dom snart fick syn på flera stora GT’s som var inne på grundvattnet.

Plötsligt fick dom kastläge på en av fiskarna. Nate sa åt Oskar att lägga flugan 30 feet twelve o’clock, så snart flugan landade såg Oskar en svart stor skugga några meter bort som snabbt vände och tog fart mot flugan som strippades hem. Pang sa det och slaklinan rasslade ut och linan spändes mot rullen, fisken var krokad! GT’n rusade iväg i väldig fart mot djupet. Oskar pressade hårt för att linan inte skulle skäras mot de vassa korallerna ifall fisken skulle nå kanten mot djupet. Han drillade fisken någon minut sedan klev den av.

Allt går så fort. Man går och spanar efter fisk koncentrerat, tänker på hur man håller spö, lina och fluga i handen så att man så snabbt som möjligt kan lägga ut ett bra kast när man väl ser fisk.

När Trevallyn väl kommer så har man ett par sekunder på sig att pricka rätt. Ett kanske två kast som max sedan är fisken borta. Fisken är otroligt snabb när den kommer in på det grunda vattnet för att jaga. Ett par fiskar som jag såg kom med så hög fart i det grunda vattnet att vågorna slog mot ryggen och det skvätte vatten åt alla håll. Jag har aldrig sett nått liknande. Man blir exalterad, stressad och nervös när man ser det, att då lyckas lägga ett perfekt kast i hård vind utan att skrämma fisken och strippa hem flugan så fort man kan är inte lätt…

Vinden hade varit kraftig hela dagen mellan 10 – 20m/s men när solen började gå ner så lugnade sig vinden.

Det var ett spännande fiske på denna platsen. Vi såg, kastade och skrämde ett par bluefin och giant trevallys men lyckades inte kroka någon mer fisk denna dagen. Vattnet hade nu stigit så vi började vada tillbaka till båten.

När vi väl var hemma så var man helt slut i kroppen efter det intensiva fiskepasset. Maten skulle vara klar om någon timme så vi tog oss ett skönt bad i havet innan vi satte oss med varsin kall öl i handen och kollade på den otroliga solnegången.

Ett stim med Trevally’s eller tonfisk var inne och jagade baitfish i ytan. Man blev sugen på att lägga ett par kast men vi satte bara och njöt av att vara på plats och att vi hade haft en av de mest spännande fiskedagarna i vårt liv!

Same thing tomorrow, frågade Simon?

– Ohh yes! We still need to land one of those big GT’s!
Haha no worries my friend, you will, sa Simon med ett stort leende på läpparna.

Maten var klar och alla gästerna samlades vid bordet. Även idag var det sashimi på Baby GT och Yellowfin tuna med wasabi, soja och en liten salladsom förrätt.

Huvudrätten var chilliwockad Wahoo och Sweetlips. Lisa gjorde ett grymt bra jobb i köket. Utan att överdriva så var det nog den godaste fisken jag ätit.

Vi snackade med alla runt bordet  om hur deras fiske hade varit under dagen. Hori hade haft bra spinnfiske med sina gigantiska poppers. Han hade landat 17 st giant trevallys första dagen. Det största var på ca 25 kilo!! De andra mellan 8- 17 kilo.

Fiske med spinn och popper är otroligt effektivt på stora Giant’s. Man kastar väldigt långt och det plaskande ljudet attraherar fisken som tror att det är fisk som jagar eller att det är  skadad fisk i ytan och därför ett lätt byte. Vi var såklart glada för Hori men både jag och Oskar var överens om att fisken skall tas på fluga.

Peter och Amy hade mest chillat på stranden och snorklat. Peter hade dock landat en och annan rejäl bonefish på ca 6 lbs!

Peter hade haft tur att få se ett jättestim med bonefish. Flera hundra i samma stim. Det såg ut som en stor mörk fläck som gled in över flatsen där han fiskade. Chansen är stor att få bonefish att bita men det kan vara klurigt i sådana lägen. Råkar man skrämma en fisk med dålig presentation då sticker hela stimmet.

Under middagen hade guiderna tagit hand om vår utrustning, spolat rent rullar, linor och spön.

När vi ätit  klart och suttit och pratat så kände vi oss helt färdiga. Vi hade varit ute i 13 timmar i stark sol. Promenerat konstant i ca 7 timmar i vatten. Benen var som spagetti.

Vi bestämde oss för att gå till vårt rum och lägga oss i tid. Vi somnade som stockar så fort huvudet lades på kudden.

Dagen efter vaknade vi samma tid, 04:50. Käkade frukost, packade ner våra prylar och åkte iväg till den lilla hamnen. Det var en behaglig värme på morgonen men det blåste en hel del.

Vi skulle prova ett nytt ställe som guiderna trodde på denna morgon.

Jag och Pete hoppade av på en liten ö med en del buskar på. Vi började promenera längs den hårda strandkanten. Jag höll i mitt klass 12 spö och var beredd på att kasta så snart Pete fått syn på fisk. Efter bara någon minut fick vi syn på 3 Trevallys som kom simmandes längs kanten på bara 30 cm djup. Dom kom i väldigt hög fart rakt emot oss och simmade förbi innan jag han lägga ut flugan ordentligt. Flugan landade säkert 4 meter bakom fiskarna men det gjorde ingenting, direkt när flugan landade så vände en av fiskarna om och tog flugan utan att tveka.

Tyvärr var det den minsta i stimmet men den bjöd ändå på en bra fajt! Jag släppte snabbt tillbaka fisken och tänkte att detta kan nog bli en bra dag!

Vi fortsatte längs med kanten och man såg att detta var en perfekt plats för rovfiskar att jaga på. Det var en lång sträcka med små vikar hela vägen, perfekt för trevallyn att jaga och stänga in småfisk i sa Pete.

Vi kom fram till ett sund mellan två öar. Sundet var ca 20 meter brett och kanske 2 m djupt. Här väntar vi sade Pete. Skönt tänkte jag, mina ben var fortfarande helt slut sedan gårdagens långa pass..

Efter en stund så kom ett stort stim med mullte simmandes i hög fart förbi oss. Dom såg skrämda ut så vi spanade i riktning som dom kom ifrån. Plötsligt glider det fram en jätte GT ur den mörkgröna djupa delen av vattnet. Jag lade ut flugan mot fisken och stripade hem. Men fisken fortsatte simma i samma fart helt obrydd genom sundet. Ahh shit asså varför kunde den inte bara ta flugan? Giant trevallyn var säkert i 30kg klassen.

Vi stod kvar ett bra tag och hoppas att någon mer fisk skulle simma genom sundet. Men vi såg ingen aktivitet så vi gick vidare. Vi fick ta en rejäl U sväng för att kunna vada över sundet. När vi kommer halvvägs så ser vi en rejäl bluefin trevally komma simmandes. Jag lägger ut flugan men kan inte nå ända fram. Fisken ser oss och ökar farten och byter riktning. Den simmade in över ett grundområde och vi kunde följa den med blicken långt in över flaten. Den blå breda ryggen syntes tydligt mot den ljusa bottnen. Vi stog och kollade efter den i flera minuter och hoppades på att den skulle komma tillbaka.

Oskar och Nate hade fiskat av en annan plats. Dom hade också sett ett par giant trevallys men inte heller lyckats få någon att hugga.

Under tiden vi fiskade efter giant trevally så såg vi väldigt mycket bonefish. Många av dom var också stora. Vi fiskade knappt på dom man ville liksom inte byta bort klass 12 spöet då risken fanns att en stor GT skulle komma simmandes. Men ibland kunde man inte hålla sig..

Det blev inga mer chanser på GT på förmiddagen så vi satsade på bonefish och baby GT’s istället. Fisket var riktigt bra och i perioder så var bonefishfisket nästan för enkelt.

Fisket efter bonefish är väldigt varierande på Christmas Island. Ena stunden så får man fisken att hugga på varje försök och i andra lägen så är fisken väldigt försiktig och lättskrämd.

Vi hittade en gammal vadarsko på en av öarna.. Man undrade genast, var är kroppen..

Oskar och jag hade fiskat ifrån varandra hela dagen så efter lunchen så bestämde vi oss för att fiska närmre varandra lite. Oskar hittade ett stim med små GT’s som jagade på väldigt grunt vatten. Jag stod och såg på medan Oskar landade 5st på en kort stund.

På eftermiddagen så åkte vi vidare till en av de kändaste platserna för Christmas Island nämligen Paris. Platsen är en otroligt vacker med en lagun omringad av palmer.
I lagunen på Paris kunde man ibland se ett 40 tal reefsharks som simmade runt. Vissa av hajarna var ca 1,5 meter och det kändes konstigt att stå där och fiska så nära hajar. Det är facinerande att se hajen simma runt och jaga. Dom ser ut att röra sig helt utan ansträngning när dom glider fram.

Det går ett långt rev ut längs med Paris där vågor från öppna havet möter strömmen från lagunen när vattnet är påväg ut. När vattnet var i rörelse som mest så var det mycket Trevally’s inne och jagade längs med revet.

Jag fick läge på ett stim med 5 kgs bluefin trevally’s som kom simmandes en bra bit ifrån oss. Jag lade ut flugan i god tid mot fisken som simmade i vår riktning. En av fiskarna hugg tag i flugan och gjorde en våldsam rusning rakt ut mot havet. Jag spände emot så mycket det gick och rullens broms var hårt inställd men fisken gjorde som den ville. Den drog rakt ut mot en av de stora korallstenarna som låg en bit ut och simmade bakom den i skydd. Det gjorde den rätt i och flugan lossnade direkt när linan fastnade i korallen. Upp kom en helt sönder rispad tafs och en sliten fluglina.

Oskar och Nate gick på andra sidan revet och hittade ett gammalt sköldpaddskal på stranden.
När de lyfte på skalet så var det knökat med små eremitkräftor.

På den sidan av revet såg Oskar ett gäng med jätte GT’s som kom surfandes i vågorna. Fiskarna var enorma runt 90 lbs trodde Oskars guide. Tyvärr var vågorna och vinden för kraftig där ute så det var omöjligt att lägga bra kast.

Vi avslutade dagen och åkte hem till Ikari House där middagen var serverad.

Morgonen var bästa tiden för Giant Trevally. Guiderna skulle ta oss till en flat som dom trodde kunde leverera idag, Det hade varit fullmåne för tre dagar sedan och det hade tydligen stark inverkan på Bonefish och Trevallyfisket på ett positivt sätt.

Flaten som vi skulle testa först heter ”The Orvis flat” namngivet av det kända flugfiskevarumärket Orvis. När vi kom fram och hoppade i vattnet så kändes det något kallare i vattnet än de andra dagarna. Kanske var det varmare i luften denna morgon som gjorde att vi reagerade på det.

Vi fyra gick ganska nära varandra med ett 20 tal meter emellan. Plötsligt ser Oskars guide en Giant Trevally på kastlängds avstånd! Oskar rispar ut lina och gör ett kast i riktningen som guiden pekar utan att ha sett fisken. På första kasten för dagen smäller det på rejält.

Jag och guiderna står och ser på när fisken drar iväg i en vansinnig rusning. Fisken simmar förbi mig bara någon meter ifrån mina fötter och jag ser att detta är en bra GT som tagit flugan!
Oskar står med ett kraftigt böjt spö och man hör hur rullen skriker. Nate säger till Oskar att det är nog bäst att du följer efter då fisken tar mycket backing. Oskar sprang efter ca 70-100 meter bort och Nate följde efter.

Jag och Pete fiskade vidare, det var dumt att slösa tid på att följa efter då det kunde finnas fler fiskar som var inne och jagade tyckte Pete. Jag vände mig om då och då för att se hur det gick för Oskar långt där borta. Det tog säkert 20-30 min innan jag hörde ett glädje rop!

Underbart!!!
Nu är resan räddad på riktigt! Vi hade lyckats landa en Giant Trevally på Christmas Islands flats!!

Jag fiskade längs Orvis flat i flera timmar och fick bara en eller två chanser på GT.
Oskar däremot fick läge på ytterligare ett par fiskar och lyckades pricka rätt på en otroligt vacker bluefin trevally!

Det var en grym förmiddag för Oskar! När vi möttes upp för lunch så kände vi båda att det var värt att åka runt halva jorden, varenda krona och minut spenderat på denna resa. Nu var målet nästan nått, nu skulle bara jag lyckas landa en också… Resten av dagen spenderade vi på bonefish och vi hade bra fiske hela dagen.

På kvällen bestämde vi oss för att prova på ”Bluewater fishing” nästa dag. Vi skulle fiska efter Tonfisk, Wahoo och GT på utsidan av lagunen med båt.

Vi steg upp samma tid som vanligt 04:50. Vi hade samma rutin varje dag. Käkade frukost, möttes av guiderna, ut med båten. Men idag skulle vi inte ut på någon flat utan vi skulle försöka hitta stim med jagande fisk på det öppna havet, the bluewater.

Vi riggade våra spön innan vi klev i båten. Vi satte på sjunklinor och de största flugorna vi hade med oss i asken. Jag frågade Nate om hur lång tafsen bör vara för det här fisket och jag tog fram spolen med 80lbs flourcarbon. En och en halv spölängd tyckte han var lagom.
”Do you have any thicker leader, mabe 100 or 120lbs? ?” frågade han mig. Våra grövsta spön i klass 12 kändes inte så kraftiga när Nate och Pete pratade om Sailfish, jätte tonfiskar och riktigt stor GT som vi kunde ha chans på idag…

Planen var att vi skulle åka ut på havet och åka runt och spana efter fågeldyk eller tecken på att fisk jagade nära ytan så vi kunde kasta på dom med fluga.

När vi kom ut på öppet hav så riggade guiderna upp en så kallad ”teaser”. Det är en slags trä paravan som ligger i ytan och skvätter bakom båten. I den hänger också ett par gummijiggar utan krok som skall attrahera sailfish. Vi fick instruktioner om att ser vi svärdet av en sailfish bakom båten då hugger den efter jiggarna och då måste vi vara snabba med att kasta ut flugan till fisken och förhoppningsvis så hugger den.

Jag och Oskar lät våra flugor släpas efter båten. Båten hade ganska hög fart så flugorna studsade på ytan. Vi höll i spöet och i fluglinan i samma hand p var sin sida av båten medans vi spanade efter dykande fåglar. Men de ända fåglarna som dök var de fåglar som attakerade våra flugor. Attraktorn som släpades i ytan attraherade nämligen mer fågel än fisk. Både jag och Oskar drillade ett par Frigatebirds som krokats. Det kändes taskigt men fåglarna verkade inte ha något bekymmer med att krokas. När man krokade en stackars fågel, drillade in den och väl krokat av den och släppt den till det fria så började den jaga flugan igen…

Det var skönt att vila denna dagen, spendera en dag på havet och relaxa. Det kändes som semester för första gången på resan.

Vi hade åkte i en timme längs med ön och vi satt och stirrade på flugorna som studsade i ytan långt där bak efter båten. En Frigatebird svävade ungefär en meter över min fluga, den försökte tajma rätt för att plocka flugan. Plötsligt exploderar vattenytan under fågeln linan slits ur mina fingrar och rullen ger ifrån sig ett tjut jag aldrig hört förut. FISH ON skriker jag och båtsmannen stänger av motorn.

Fisken sticker snabbt iväg och utan bekymmer drar den säkert 200 meter. TUNA!! ropar Nate.  Jag börjar bli orolig för om jag har tillräckligt med backing, knutarna, linan, tafsen, skulle det hålla för denna kraft? En Yellowfin tuna har en topphastighet på 80km i timmen. Jag pressade så mycket jag bara vågade men det var viktigt att tänka på att det är främst rullen som skall belastas och inte spöet i såna här lägen.

Fisken stannar upp efter vad jag uppskattar ca 250m och jag kan känna att den är tung. Efter en stund märker jag att den byter taktik och går djupt.

Fisken gör ytterligare ett par långrusningar men efter ett tag så börjar den stånga tungt där nere på djupet. Jag börjar pressa upp den så mycket jag vågar med spöet meter efter meter.
Det tar ca 25 minuter innan vi får se blänket av fisken där nere i djupet. Nervositeten är total, jag ville verkligen inte tappa denna fisken. Jag pumpar och pumpar och tillslut kommer den upp till ytan. Guiden tar den med huggkrok i gapet och lyfter in den.
Jag lyfter upp den och beundrar den otroliga fisken. Det är en stenhård muskel som är perfekt formad för att simma snabbt och fisken har otroliga färger.

Tonfisk är en populär matfisk så guiderna fick behålla den. Jag var helt slut i armarna och skakis i kroppen efter fajten. Vi satt där ute och pustade ut en stund sedan körde vi på igen.

Det dröjde inte länge förens det smäller på igen. Linan slits ur mina fingrar och rullen skriker men bara för några sekunder sen släpper fisken. Lika bra det tänker jag det värker fortfarande i armarna…

Efter en lite stund smäller det tag i Oskars fluga. Fisken rusar iväg i en vansinnig rusning mot djupet. Vi stannar båten och kollar på. Oskar sätter bra press spö och rulle men det spelar liksom ingen roll i detta läget fisken bara rusa och rusar.

Jag tänker på vad Nate sa på morgonen att han ville att vi skulle köra med över 100 lbs på tasen, nu hade Oskar bara 60lbs brottstyrka på sin backing..

Men det gick bra Oskar höll bra press och efter en stund så lugnade fisken ner sig.
Ett evigt pumpande meter efter meter. Fisken vänder om ett par gånger och gör kortare rusningar. Efter ca 30 minuter så kan Oskar landa sin andra Giant trevally för resan!!

Vi tar ett par snabba foton och sätter sedan tillbaka den. Vi höll den säkert 10 minuter för att den skulle återhämta sig innan vi släppte taget. Är fisken för trött när man släpper den då är chansen stor att den blir ett byte för Tigerhajarna som lurar i djupet.

Vi fiskade av stora ytor ute på öppet hav men utan att se ett enda fågeldyk eller jagandes fisk. Att drilla fisk är kul i sig men vi hade hoppats på att få kasta på stora stim tonfisk. Så efter lunchen bestämde vi oss för att avsluta dagen på flatsen. Vi ville tillbaka till det underbara Paris!

På Paris flats fiskade vi i ett par timmar enbart efter GT och Bluefin Trevallys. Jag fiskade av samma sträcka som dagen innan. Vågorna var stora även idag och det var svårt att kasta flugan i den hårda vinden. I vågorna kom stora trevallys surfandes, både Giant och Bluefin. När vågen blev hög och vass precis innan den slog över så kunde man tydligt se hur fiskarna utnyttjade farten i vågen och gjorde utfall mot småfisk inne på grundvattnet. Jag fick många lägen att katsa men problemet var att när vågen slår så blir det mycket virvlar och vitskum som påverkade presentationen på ett dåligt sätt. Flugan tappar fart och beter sig onaturligt i de konstiga virvlarna så fisken blev tveksam. Ibland nafsade dom i flugan men ville inte ta riktigt hårt.

Oskar fiskade av sin del av flaten och lyckades kroka i en liten bluefin. Den bjöd på en bra fight och det tog en stund att få in den. Oskar hade kastat på en stor GT som surfade i vågen. Han fick till ett bra kast och innan GTn han ta flugan så smet den mindre bluefinen före och klippte till! Jag sprang dit och kunde filma lite när han drillade och sedan släppte tillbaka fisken.

Det är ett väldigt spännande fiske. Fisken kom med jämna mellanrum ungefär var 10e minut så fick man syn på en eller flera fiskar som vågsurfade. Ofta fick dom också syn på oss och höll sig på avstånd men ibland kunde man lägga ut ett kast.

När båten kom för att hämta upp oss på Paris så var vi väldigt nöjda med dagen. Vi båda hade fått landa varsin grym fisk och fått fiska på ett gäng trevallys som avslutning.
Precis innan vi skall kliva ombord så ropar en av guiderna. URUA, URUA,URUA!! En bit ifrån båten kom en gigantisk GT simmandes. Den simmade bara någon meter ifrån oss i en ruskig fart. Vi han knappt reagera förens det hela var över och fisken var borta. Så fort kan det gå. Man hinner bara lossa flugan från spöringen, repa ut nån meter lina från rullen och göra ett halvt kast sen är det hela över.

Vi middagen pratade vi med Hori om dagens fiske. Han hade haft okey fiske men 15 landade Giant Trevallys men ingen jätte. fiskarna hade legat mellan 10 och 15kg.. Vi bestämde oss för att ta ytterligare en dag på havet i båt och åka till samma ställe som Hori skulle testa imorgon. Korean Wreck heter platsen. Vi var tvugna att köpa en extra bensindunk för att klara resan dit och tillbaka. Det skulle ta ca 2 timmar full speed ner till Korean Wreck men det skulle vara värt det lovade Simon som är huvudguide.

Vi fick tips om att köra med de största flugorna vi har. Horis poppers som han haft bra fiske med under resan var ca 40cm långa och tunga. Och färgerna som rekommenderades var vit och blå för GT.

På kvällen satte vi oss och band så stora flugor vi kunde med det material vi hade med oss.
Jag band en fluga med stinger krok. Kopplingen mellan krokarna var 30lbs vajrar. Jag band in 4st vajrar bara för att vara säker. Flugan var också kraftigt förtyngd i den främre kroken för att den skulle sjunka ner något. Ögon är viktigt. Alla var överens om att GT gillar stora ögon på flugorna. Många av flugorna som vi hade med oss från Sverige hade flash i sig. Det var ett No,No på det. Simon slet bort flashstråna på flugorna och sa att det spookar fisken, iaf GT.

Vi möttes upp av guiderna efter frukost. Dom var lite bekymrade över vinden. Vi hade ju haft mer vind än vanligt de senaste 3 dagarna och idag var det inte bättre. Vågorna kunde ställa till problem vid Korean Wreck och det kunde också vara problem att lämna lagunen för att ta sig ut på det öppna havet. Likaså att ta sig tillbaka. Vi kikade ut mot öppningen av lagunen och kunde se flera meter höga vågor bryta. Hade man varit surfare så hade man haft optimala förhållanden. Vissa vågor blev säkert 5-6 meter höga när dom slog där ute.

Vi chansade iaf. Vår boatsman gjorde ett fantastiskt jobb när han lyckades tajma exakt när en våg bröt och tills nästa våg skulle komma. Väl utanför lagunen drog han på full fräs ner mot Korean Wreck.

Ett gäng glada delfiner gjorde oss sällskap på vägen ner. Dom hoppade och lekte framför båten. Det var otroligt häftigt att se vilda delfiner som kom så nära. Om man kikade ner mot dom och hänge sig lite över relingen så lade dom sig på sidan och tittade tillbaka, man fick verkligen ögonkontakt med dom! Det var en otrolig upplevelse! (Det kommer film på detta snart)

Väl framme på den omtalade platsen Korean Wreck så ser vi att vågorna är väldigt stora och vinden ställer till med problem. Det var svårt att lägga båten i rätt vinkel så vi kunde kasta från var sin sida från fören och aktern. Det var nämligen svårt att stå i den kraftigt vinglande båten.

Vi kämpade på men det började kännas lönlöst. Vi funderade på att avbryta och vända hemåt för att fiska i den lite lugnare lagunen ist.
När vi står där och diskuterar om hur vi skall göra så tänker jag på det man brukar säga, man får ingen fisk om inte flugan är i vattnet.. Jag lade ut ett bakkast och lät den stora flugan sjunka. När den var på ca 4meters djup så sträcker jag upp linan. Jag hinner dra ett drag sen säger det bara stopp. Linan smäller till i rullen och den börjar spinna. Rullen ger ifrån sig samma höga ljud när fisken drar iväg som när jag fick tonfisken dagen innan. FISH ON skriker jag av högt!! Fisken går som ett tåg och rusar iväg. Den bara kör på och slutar inte rusa. Jag tittar ner på spolen och ser att jag kanske har 100-70 meter kvar av mina 350meter backing. Jag sätter handen mot rullen för att få ännu större bromsinverkan men det hjälper inte. Spolen bränner mig i handflatan. Jag börjar få panik, fisken får inte tömma mig på lina. ”Start the engine and follow that fish” skriker jag till vår boatsman. Han startar båten och vi åker efter fisken. Jag vevar och vevar så fort jag bara kan. Äntligen har jag krokat en stor Giant Trevally!! Detta är en bra fisk och jag vill för allt i världen inte tappa den.

Fisken stannar upp och jag känner att något är annorlunda nu. Jag känner hur fisken går djupt och när jag fått in en hel del lina och har bättre kontakt så känns det tydligt att den går och stångar mot den hårda korallen. Jag pressar allt jag har och lyckas få upp den i frivattnet. Fisken börjar cirkulera runt båten och tvingar mig att följa med. Jag klättrar som en apa runt båten på utsidan av takställningen. Fisken dyker under båten och stångar tungt.

Jag märker att fisken börjar ge upp och jag höller så hård press jag bara kan. Efter en stund kan jag se hur det blänker där nere på djupet.

Efter ca 30 minuters pumpande så kan vi äntligen landa min livs första (stora) Giant Trevally!!

Jag skriker av glädje så jag tror nästan att jag skrämde guiderna..
Fisken känns hård och tung. Vi tar ett par snabba bilder för att snabbt återutsätta den.
Vi fick hålla den en stund så den fick tillbaka sina krafter. Det var skönt att se den simma ner i djupet igen.

Känslan av att ha rest runt halva jorden kämpat i flera dagar för att sen få landa sin Giant Trevally, det går inte att beskriva.

Vi fortsatte fiska på Korean Wreck ett par timmar till. Och vi landade Bluefin Trevally, Green snapper och Queen fish. En och annan fågel lyckades också ta flugan…

På vägen hem får vi sällskap av ett jättestim av delfiner igen. Dom följer oss en bra bit på vägen. Plötsligt får vi syn på ett massivt tonfisk stim som jagar i ytan. Det ser overkligt ut när de stora fiskarna skvätter i ytan. Vaken är enorma och fiskarna lika så. Yellowfin tuna kan bli upp till 200kg.

————————————————————————————————————————————

Sista dagen står vi upp som vanligt 04:50. Vi hade bestämt oss för att ta den sista dagen inriktad på bonefish och Triggerfish. Oskar var sugen på att landa den svåra fisken Triggerfishen. Han hade några dagar innan lyckats kroka en som drog snabbt ner i sin korallhåla och rev av tafsen. Triggerfish är en rund klumpig fisk till utseendet men den är vansinnigt stark och snabb. Man fiskar Bonefish och Trigger på samma flats och med samma utrustning. Vi bestämde att idag som var sista dagen så fiskar vi nära varandra. Vi var väldigt nöjda med resan hittils och med våra fångster så idag skulle vi chillfiska.

Vi började dagen på ”Orvis flat” där Oskar fångade sin Giant Trevally. Vi var ute under den heta GT timmen så vi började såklart med de grova spöna. Ganska snabbt får jag syn på en Reefshark som simar runt ca 15 meter ifrån oss. Man såg att något gjorde den sällskap. En fisk simmade alldeles intill hajen bara några centimeter ifrån sidan.

Jag chansade och lade ut flugan mot hajen. Fisken på sidan var snabbare än hajen och hugger tag direkt. En liten GT!
Fisken fajtas bra och efter en stund så kan jag landa den, ta en bild och släppa tillbaka.

Vi ser ingen mer trevally så vi byter spö till Bonefish grejerna.

Vi fiskar av lite olika flats i lagunen och landar mycket bonefish. Det som förvånar mig är hur annorlunda man skall fiska de olika flatsen. På ena platsen så ska man fiska hem flugan snabbt med korta pauser och på andra ställen så ska man fiska in den med korta långsamma drag.

Vi åkte till en flat som skulle hålla mycket Triggerfish och stora bones. Är det mycket levande korall då hittar man ofta också betande Triggerfish där.

Oskar och Nate vandrar iväg en bit från oss i jakt på Triggerfish medans jag och Pete försöker hitta de stora bonefisharna.

Och det gör vi också. Fisken var helt klart stor och väldigt skygg. Vi såg skuggorna glida in på det grunda vattnet på säkert avstånd från oss. Jag kastade och gjorde allt enligt guidens instruktioner men jag lyckades ändå skrämma fisken. Drog jag flugan lite för långt eller lite för snabbt så stack fisken.

Skitkonstigt tyckte jag, hur kan det vara sån skillnad på fisken bara 5 minuter härifrån?

Jag bytte tafs till en helt ny 12 fot 12 lbs tafs. Och jag satte dessutom på en spölängds tippet material. Nu skulle väl fisken iaf inte bli skrämd av linan tänkte jag.

En fena blottade sig över ytan ungefär 20 meter bort. Vi vadade i position. Jag la ut flugan så att den landade ca 2 meter vid sidan av bonefishen. Lät den sjunka till botten ca 20 cm djupt.. gjorde ett försiktigt strip i linan och direkt simmade bonefishen fram och plockade up den. Et långt strip strike för att sätta kroken sen började den värsta rusningen jag vait med om på så lätt utrustning. Fisken stack bara längre och längre bort. Let him run sa guiden.

Fisken rörde sig i otrolig hastigehet långt över flaten. Det hoppade småfisk i panik där bonefishen drog fram. Även andra stora bonefishar fick panik runt om på flaten. Jag fick in fisken på ca 30 meters avstånd sen bara det iväg igen. 4 gånger gjorde bonefishen rusningar på över 150 meter. Vanligtvis gör bonefish 2 riktigt långa rusningar innan den går att landa men denna var annorlunda. Till slut gav den upp och jag kunde landa en riktigt fin bonefish!

Helt otroligt att jag fick en sån fin bonefish sista dagen på Christmas Island! En perfekt avslutning på fiskeäventyret!

När vi kom hem så tog vi oss en välförtjänt pilsner med guiderna och pratade om veckan som gått. Resan var över förväntan. Miljön, människorna, maten och fisket var helt otroligt!

Vi sa farväl och tackade våra trevliga guider för bra arbete. Vi lämnade också lite kläder och fiskeredskap som tack. Man var helt slut i kroppen och man kände hur hårt alla långa flatspromenader, kastande och den starka solen tagit på krafterna.

Avslutningsmiddagen på Ikari House var fantastisk!
Snabbgrillad Wahoo med en söt sås till, grillad hummer och salld. Helt fantastiskt!

Resan till Christmas Island har varit en fantastisk upplevelse! Och vi kan varmt rekommendera alla att prova på detta häftiga fiske! Det är långt att åka och det kostar en hel del med resa och utrustning, men det är helt klart värt det!
Man lever (kanske) bara en gång så det gäller att passa på.